Yngsta sonen tittar mig djupt i ögonen. Riktigt studerar mig. Känner på mina kinder, viskar fram ”ind”, pekar på pannan, viskar ”anna”… Handen smeker mig över kinden och hela jag uppfylls av kärlek. Och lycka.
Vi fick de två bästa.
Så tittar jag upp och möter stora sonens blick. Den ledsna blicken. Den som säger att han känner sig utanför. Att han vill vara den som sitter i selen och gosar med mamma. Att han förlorat mig. Och hjärtat brister en smula.
Detta med syskon är inte odelat lätt alla gånger.
Stora sonen fick gosa med mig helt själv hela kvällen istället. Men nöjd är han ju inte riktigt hela tiden.
Uniflora 