You are currently browsing the category archive for the ‘adoption’ category.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Vi har börjat en långsam inskolning med sonen nu. Vi är med på dagarna. Det var det som kändes bäst för oss och för sonen. Väl i skolan bryr han sig inte om oss men även där kan ”lämningen” (vi sitter två meter bakom honom) vara tuff. Men det har gått och stoltheten hos sonen när dagen är slut är stor. Så vi kör på på det här viset och är med honom för att så sakteliga försvinna i stunder.

Förhoppningsvis.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Oj.

Vad.

Svårt.

Vår nya son. Vår fantastiska, underbara, efterlängtade, nya son. Han vet vad han vill. Går nått emot honom så skriker han. Inte bara skriker utan gallskriker. Falsett-trestrukna-C-skriker. Alltså högt. Jääättehögt.

Hänger ni med? Jag gör det knappt. Har aldrig hört Ettan så någonsin.

Det verkar hänga ihop med hunger. Kanske trötthet. Hunger är konstaterat.

Som nyblivna föräldrar tar det ju lite tid att lära känna. Som nyblivet barn med, jag vet inte hur många, trauman och uppbrott så tar det tid att våga lita på. Till dess skriker han. Tills vi vågar och vet.

Till dess kommer mamma bli lätt tokig. Sådana där gallskrik är nästintill ohanterbara för mig. Eller nej jag håller ut men till slut är jag spänd som en fiolsträng och skulle kunna kasta honom ifrån mig. Tur då jag har pappan att lämna till (jag lämnar över med pussar och klappar vill jag lägga till, inte med ilska).

I övrigt är han jättefin. Igår sa han mamma för första gången. Det var stort. Det gav kärlek. Ska återkomma om det så småningom. Detta med anknytning. Vill bara säga att det är svårt nu. Jättesvårt.

Och ja, jag vet. Det har gått en vecka. Vad förväntar jag mig liksom? Andas. Slappna av. Älska!

(Sonen fick ett vansinnesutbrott vid lunch. Tokskrek för att jag inte tillät en spade vid bordet (ja, det är värt dem fighten). Då kom en välvillig städerska och sa ”kom till mig istället”. Jag fräste skitargt NO! och spände ögonen i henne. ”Ge fan i min i unge” lade jag till på svenska. Mitt stoltaste ögonblick idag.. Varför ska nån försöka ta ett gråtande barn från sin mamma? Varför?)

Nu har vi fått hem sonen. Dagen och natten inför låg jag med matförgiftning så jag var minst sagt svag men det gick. Maken gjorde merparten av jobbet.

Nu sover liten och halvstor. De är jättefina där intill varandra. ❤

Jag och maken firar med Ghostbusters II och lite juice. Imorgon kan vi åka hem.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: