You are currently browsing the monthly archive for januari 2011.

Funderar mycket på det där barnet nummet två, eller rättare sagt tre – barnet nummer tre. Om jag ens vill ha det – hur vill jag då ha det? Just nu är det inte aktuellt. Vårt förhållande måste hitta sig självt igen och jag är inte alls nära ens att längta tillbaka till sonens land, men ändå. Tanken finns där. För normen gäller ju fortfarande – två barn är norm. Annars är man elak. ”Det finaste man kan ge sitt barn är ett syskon”.

Att adoptera igen känns som en så stor uppoffring av oss själva och vår bekvämlighet. Men så mår jag dåligt av att vara så egoistisk att jag sätter pengar före ett eventuellt barn. Ett barn är ovärderligt utan tvekan, men känslan av att vara uppbunden av lån och tvång tar tyvärr över. Det handlar ju om i runda slängar en halv miljon. De pengarna kan man göra mycket för. Och det gäller även ivf. Även om det inte är lika dyrt så tar det emot. Och just nu känns livet så jävla orättvist. Att spendera hundratusentals kronor på nåt de allra flesta får mer eller mindre gratis… Det tar emot och jag vet inte om jag nånsin kommer komma över det. Och så är jag livrädd för att fastna i ett nytt vacuum. Att få nya skygglappar, att glömma allt annat som finns här hela tiden. Det försvann förut. Jag och maken försvann – allt som gällde var barnet. Jag försvann och jag vill inte försvinna igen. Jag vill inte att maken och jag försvinner igen.

Har en tung kväll. För tre år sedan föddes min fina fina dotter. Hon borde få finnas här hos mig nu också. Istället har jag fått den allra finaste lilla son som jag älskar mer än livet självt, men ändå finns längtan så mycket över att få tillbaka henne. Och egentligen handlar det om att få tillbaka hoppet, naiviteten. För mycket av det dog där och då. Känslan av orättvisa slår över mig som en stor tsunami ikväll. Och så gör det mig arg för just nu vill jag inte ens ha det där tredje barnet. Men jag vill iaf ha möjligheten att få det utan att lägga ut ett halvt hus för det. Utan att belåna mig för alltid.

Kan nån snälla se till så jag vinner på lotto? Bara futtiga miljonen så jag kan slappna av lite grann och inte känna samvetskval inför tanken på att jag inte vill ha barn pga pengarna? Så jag iaf kan släppa det och fundera ärligt utifrån bara mina egna känslor?

Annonser

För tre år sedan, imorgon, föddes vår dotter. Känslorna kommer tillbaka mer än jag tror varje gång. Gick tidigt från jobbet för att få ut optimal tid från min helg hemma på egen hand (make och son är på vift ända till söndag). Jag hann bara in på vägen upp mot huset innan tårarna började rinna. Och vad oerhört skönt det är att få vara hemma, själv, i lugn och ro och bara få gotta mig i denna sorge-tur. Jag och maken gjorde en gemensam tur tillbaka i början av veckan. Det betydde mycket. Och det betyder mycket att maken ger mig den här helgen ifred. Nåt som inte hänt sen över ett år tillbaka.

 

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: