You are currently browsing the monthly archive for juli 2010.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Fram till idag har det gått jättebra. Igår hade jag ett jäklans sug, men jag stod emot det. Jag fuskade inte (jo, med typ tio jordnötter – men det är inte riktigt fusk när det kommer till gi?!).

Idag hade jag bestämt jag skulle få ha min lyxdag med vad jag ville. Så jag har ätit en torr muffin (=dåligt val), en pingvinstång (fick sändning från Sverige idag) och några skolkritor (också den i sändningen från sverige). Pingvinstången var det bästa. Den var alldeles underbar. Men det andra kunde kvittat. Lika bra att bjuda på gottiset tills gästerna försvinner så att godiset försvinner också.

Men jag har iaf registrerat kalorier på kalorier.nu (usel sida rent tekniskt, men ger en bra överblick). Och idag har jag bara överskridit med 100 kcal ändå. Yey! Äter GI som tusan (unnade mig också en mjukmacka i morse iofs) och det är ju bara såå gott. Men nu är det ordentliga Uniflora i en vecka igen.

Träning sen sist:
8 juli: 4 km löpning, 25 minuter.
10 juli: 5,4 km löpning, 38 minuter (låååångsamt)
11 juli: 5 km powerwalk, 44 minuter.

Onsdag blir inmätning nr 1.

Faktum är att efter tre dagar med GI-mat så är suget nästan borta. Jag har nog bara öppnat skåpet en gång idag och det var för att jag var helt yr i morse och behövde nåt snabbt att sätta i mig.Sen har jag insett att det inte var blodsockerfall eller nåt sånt som gjorde mig yr utan det var dålig sömn, ledsenhet (våra nära vänner har flyttat härifrån igår) och nervositet (inför stor grej). Men tio russin gjorde det hela mycket bättre snabbt ändå. Tänk så man kan lura huvudet.

Det känns bra. Det känns ganska lätt.

Jag räknar även kalorier ska jag säga. Valde kalorier.nu för den var enkel. Den räknar nog upp motionskalorierna en del, men jag har lite koll ändå. Ikväll blir det svårt prov. Vi ska på restaurang. Men jag har redan bestämt vad jag ska äta. Får se om det håller. Men sen när vänner kommer på besök på söndag med en massa gottis från Sverige så kan det igen bli tungt. Men! En fest-dag i veckan tillåts. Det blir helt enkelt ransonering. Helt enkelt…

Uppdatering 23:20.
Beställde kokta grönsaker till köttet istf potatis eller ris. Wohoo vad jag är stolt över mig själv.

Tänkte jag ska skriva ner träningen (eller iaf den fysiska aktivitet (ja inte allt)) jag genomför. Så får ni som sagt gärna komma med kritik om vad jag borde förändra.

2 juli: 4 km, intervallträning.
3 juli: styrketräning; armar, axlar, mage, rygg.
4 juli: 6 km långsam jogg (44 minuter) och styrketräning; ben, mage, bröst, rygg.
5 juli: 4 km powerwalk (33 minuter).
6 juli: 7 km promenad (långsamt med chokladpojken i vagn).
7 juli: 4 km, intervallträning. 30 minuter inkl uppvärmning och nedvarvning.

Vad jag ätit tänker jag inte skriva ner. Eller är det kanske det mest smarta? Så jag blir äcklad av listan?

Det är konstigt att belöningen att äta – trots att den är så kortvarig – är så efterlängtad. Även om jag bara efterlängtat den i 5 minuter så blir jag lycklig av att äta kakan/godiset/chipsen/russinen/mackan. Går det att införa en snaskdag i veckan istället och faktiskt hålla den? Jag ska försöka iaf. Tänk så god belöningen ska bli då.

Det är svårt med en tvååring. Han hjälper liksom inte till. Dessutom med det liv vi lever nu… Tvååringen leder ju faktiskt till 6 mål mat om dagen (frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmat). Jag äter varje gång han äter. Skulle kunna vara bra om jag höll mig till nåt litet. Nåt proteinrikt istället för den goda vita mackan (finns inte grovt bröd att köpa i detta landet). När det dessutom är tokdyrt med vettigt pålägg blir det ofta rostbröd med bara smör. Hmm.. inte det bästa. Sen med ”det liv vi lever nu” menar jag – vi käkar ute alldeles för ofta. I den tristess som ofta finns i vårt ganska enformiga liv här så blir det lite extra fest genom att gå till slaktaren och käka pannkaka (visst låter det knäppt, men det gör man), eller ta en stoor varm chokladcroissant på närmaste fiket. Så gott och samtidigt så äckligt. Dessutom så fördriver jag gärna tiden med att baka. I brist på annat än vetemjöl så blir det alltså vitt bröd eller kakor av olika de slag. Inte alls bra. För finns det kakor i skåpet/frysen så äter jag dem. Ska börja skriva bättre matlistor så vi får riktigt god och nyttigare mat hemma istället. Och sluta baka (risk finns för total protest från maken, men det får jag ta). Banne mig!

eller

Måttet är rågat!

Det var länge sen jag skrev här. Mycket har hänt och för att nämna det bästa så är jag mamma igen. Mamma till en underbar chokladfärgad pojke på två år. Det livet är fantastiskt. Att följa vår anknytning, hans språkutveckling, hans motorik som bara blir bättre och bättre. Att se hans personlighet utvecklas för varhe dag. Det är en sån otrolig känsla.

Vi bor just nu utomlands och att säga att jag trivs jättebra skulle vara att överdriva. Så i ruset att vara nybliven mamma har jag en del av mig som bara vill vara nån annanstans. Men då givetvis nån annanstans med sonen. I min längtan hem tröstäter jag. Det leder i sin tur till en större och större rumpa. Större och större lår. Tyngre och tyngre kropp. Otroligt jobbigt att se mig själv förfalla när jag inte vill hellre än att må bra och vara i form för att vara den bästa förälder jag kan vara. Så nu måste jag ändra mitt leverne. På egen hand går det inte. Jag behöver pushning från andra. Jag behöver få daglig kontakt mot inspirationskällor – sådana ni varit så länge. Så jag hoppas några av er fortfarande har mig på er rss-feed.

Dessutom har jag ett behov av att skriva av mig om allt det underbara, det jobbiga, det skitiga om livet just nu. Jag tror jag är lycklig men att verkligen definiera det är inte lätt. Det är många delar av livet som alla ska passa ihop i en form. Om en del sviktar sviktar allt. Och några delar sviktar.. måste hitta upp igen. Jag vill njuta fullt ut.

Men då så. Målet är -5 cm på rumpan på lika många veckor. Drar jag bara ner på mitt skåpätande och fortsätter min träning 5-6 dagar i veckan så ska det gå.

Några första tips på hur jag ska klara att sluta öppna skåpet så ofta? Vad jag faktiskt ska tillåta mig själv att äta? Hur jag ska lägga upp min träning på bästa sätt?

Kram på er!

ps. det blir lösenordsskyddade inlägg framöver och det är inte samma jag hade tidigare. Så vill ni ha släng iväg ett mail till unifloran(a)gmail.com.