You are currently browsing the monthly archive for maj 2011.

Jag har de senaste månaderna ätit oförskämt mycket onyttigheter. Jag har dock inte ökat i vikt eller omfång tack vare min rätt så väl förekommande träning. Tur det. Men det var också ett beslut jag tog då för några månader sedan – att om jag tränar så tänker jag också äta det jag vill.

Jag inser ju dock att sockerbehovet kommer för jag behöver tröst i den jobbsituation jag har. Det är ju inte så bra och jag känner jag borde försöka komma ur frossandet iaf. Jag tror inte på totalstopp längre. Jag gillar godis. Jag gillar kakor. Så låt mig då äta det. Men att äta det som tröst vill jag inte. Eller jo – det vill jag. Det är väl just det som är problemet. Jag hittar inte nåt sätt att motivera ett avslut på frossandet. Visst skulle jag gärna tappa de där centimetrarna på rumpan som jag så mycket avskyr. Men i vågskålen väger de, just nu, lätt. 

Testade igår att sätta ett gummiband runt handleden och snärta till varje gång jag tänkte på sötsaker. Det funkade riktigt bra. Tanken försvann. Men sen stod jag där med tanken på Gott och Blandat och lät bli att snärta. För jag ville ha den påsen. Punkt. Hittade inte motivering att snärta bort den. Men jag vill gärna hitta den motiveringen till nästa gång. Jag vill inte komma på mig själv ta en omväg hem för att jag ska kunna äta godis i fred utan att sonen märker (han sitter så snällt i baksätet och ser ju inte). Och kanske skulle det vara motiv nog… Men det är det inte.

H J Ä L P !

Annonser

Var hos mr gynekolog idag igen. Han är ett j-a arsel. Så var det sagt. Igen.

Jag har creddat mig själv på sistone för att jag nu för tiden vet hur jag ska handskas med honom. Jag är tillräckligt påläst för att inte släppa iväg honom i sina konstiga förklaringar etc. Jag förstår mer av vad han säger så jag kan ställa rätt frågor.

Trodde jag.

Idag var det ett besök för att fixa ny medicinering för endometriosen. Sjukdomen han förra gången med inlevelse sa just endometrios om. Idag var det första han säger

Ja, du var här i mars ja… och vi konstaterade att du hade myomliknande struktur…

VA?? Jag satt bara och gapade. Mitt huvud spann iväg i 190 och jag kunde inte för mitt liv komma på en enda fråga att ställa. Han nämnde nåt om att det eventuellt var endometrios också. Upp i stolen och jag kunde fortfarande inte samla mig. Han snackade vidare om medicinering av endometriosen och det nästa jag vet är att jag stod utanför hans kontor med recept på en hormonspiral redo på apoteket. Jaha..

Jag inser (efter lite googlande) att myom inte (i dagsläget iaf) är nån fara. Men ärligt talat! Man slänger inte ur sig ett nytt medicinskt begrepp så där utan att förklara vad det är. Han är nog övertygad om att han berättade om detta förra gången, men så var inte fallet. Det är jag hundra på. Men uppenbarligen har han skrivit ner det i journalen. Idag vet jag inte vad han sa åt mig dock.. så nästa gång kanske jag sitter där igen som ett fån. BLÄ! Ska nog begära kopia av min journal nästa gång jag är där.

J-a karl! Men – låt oss hoppas att spiralen sen tar bort alla mina besvär. Då slipper jag honom i fem(?!) år iaf innan man ska förnya sig.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Sitter i soffan med min son. Eller ja – han kommer och går. Han leker en stund med sina tåg och flygplan och kommer sen springandes och kastar sig upp i min famn och ger mig en stor varm kram och säger att han älskar mig eller att han tycker om mig. Gång på gång. Det är en av de härligaste känslor som finns.

Maken är ute och målar. Han kom in förut och försäkrade sig om att jag mådde bra, att allt gick bra och sa att han älskar mig. Jag har det riktigt bra just nu här hemma. Jag är lycklig igen. Inga tvivel längre. Inga bråk.

På jobbet är det annat. De senaste tre veckorna har jag försökt ta det lugnt. Jobbade hemifrån vecka ett och två (inkl en resa till storstan vecka två iofs) och vecka tre var jag helt ledig. H E L T ledig. Det har jag inte varit på väldigt länge. Jag hade inte ens med mig jobbmobilen under veckan – det har inte hänt på de 9 år jag arbetat på min arbetsplats. Istället har jag köpt en privat mobil. En som inga jobbsamtal får förekomma på. En som bara jag handhar. En som bara handlar om mitt välmående.

Ser inte fram emot kommande veckorna. Fram till midsommarveckan är det fullt ös nu. Men jag ska bita ihop. Har den där intervjun på gång och även om jag pratat om den länge så kommer den att bli av. Jag och den eventuellt nya arbetsgivaren är överens om att det inte är så bråttom. Jag har lovat mig själv att vara kvar på min arbetsplats till september iaf. Sen får vi se vad jag gör. Jag vill inte fly nämligen. Men så har jag sökt ett annat jobb. Ett drömjobb. Som jag inte alls är kvalificerad för. Ett jobb som inte ens finns i min hemstad, men skulle jag få det skulle jag ha svårt att säga nej. Men som sagt – jag har inte alls utbildning för det. Så jag håller mig fast vid det andra jobbet. Men oj så skönt det var att faktiskt söka ett annat jobb. Det gav nån slags framtidstro igen på det yrkesmässiga planet.

Det blir lite sporadiskt skrivande här. Ta hand om er!