You are currently browsing the monthly archive for november 2012.

Har köpt en barnbok till sonen. I den står adoption beskrivet ungefär när man tar hand om ett barn ”som om det vore ens eget”. Jag reagerade på just som om det vore ens eget. Han är ju min egen. Jag är hans egen. Jag blir arg när jag blir bemött av ”vill du inte ha egna barn?”. Det händer inte ofta längre, men det gjorde det ett tag och för mig är det viktigt att definiera adoptivbarn som adoptivföräldrarnas egna barn. För att betona för oförstående att adoptivbarn är lika bra som biologiska barn.

Jag mailade till förlaget och sa att jag köpt boken till min son och att vi ville ha boken för att förklara delar av hans adoptionsbakgrund (det var avsett som en bakgrund till mitt brev och enkelt förklara att jag är adoptivmamma). Sen beskrev jag att jag tycker valet av orden som om det vore ens eget är olämpligt. Idag fick jag svar. En J Ä T T E A R G författare skrev väldigt upprört över hur (som jag tolkade det) inskränkt jag var som ville använda den boken som enda material i hur vi berättade för sonen om hans bakgrund. Inte ett ord om orden som om det vore ens eget. Jag fick till och med tips om böcker som handlar om adoption.

Tack, men det var liksom inte det jag var ute efter. Jag skrev att nu var jag nog otydlig. Att vi givetvis använder annat material också när vi berättar om sonens bakgrund (jag är väl för fan inte dum ville jag lägga till, men gjorde inte det) och att det var orden som om det vore ens eget jag skulle vilja byttes mot som om det vore ens biologiska barn. Jag ansträngde mig att vara trevlig för det är förstås inte nån mening att bli upprörd tillbaka trots hennes insinuationer om att jag är helt bakom flötet.

Då fick jag ett nytt svar om att det var ”hårklyverier” och väldigt fånigt. Dessutom var jag oförskämd. Det är ju en barnbok och då kan man inte använda så svåra ord som biologisk.

Så då gav jag upp. Jag är kanske fånig som bryr mig om det ordet eget. Men jag vill att sonen ska känna att vi är hans riktiga föräldrar. Att jag är hans egen mamma. Att ingen ska komma och stöta in tvivel i honom genom att använda den här bokens vokabulär. Men jag skrev en ursäkt, att jag inte menade att vara oförskämd utan bara ville byta ut orden, men förstod att vi är oense.

Vad tycker ni? Är jag för känslig?

Annonser