You are currently browsing the monthly archive for september 2013.

Har kört 5:2 i fyra veckor nu. Funkar bra. Förutom att inget märks på mina mått. Jag överkompenserar inte övriga dagar men tydligen äter jag för mycket. Måste sluta med det.

Så till veckan börjar jag regga kcal två dagar till. Så två dagar < 500 och två dagar < 1300. Att jag ens ska behöva detta. Måste skärpa mig ju.

Annonser

Jag vill bara krypa ner i ett hål och gömma mig. Avskärma mig från omvärlden helt. Jag muckar gräl och är bitsk. Borde bara gå och lägga mig igen.

Och så vill jag samtidigt att maken inte ska bli arg utan lite förstående. Men han blir arg och då blir jag bara argare. Fan.

Jag går och gråter en stund. Tror jag behöver det.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Läser om pappan som blev misshandlad framför sin son. Bara för att de var svarta. Tio pers som sparkar och slår på en ensam man.

Jag har så svårt att förstå. Jag kan för mitt liv inte förstå.

Och det gör mig så rädd. Det är inte första gången jag blir rädd för min sons skull men rädslan djupnar av sådana här händelser. Och att jag inte kan förstå gör det så mycket värre.

Jag har förstås svårt att förstå de flesta vansinnesdåd men detta, att en färg är så hotfull… Förmodligen för att denna vackra färg är mig så kär.

Tårarna jag gråter när jag läser om mannen som blev misshandlad handlar en hel del om min son och mitt kommande barn. Jag hoppas vi aldrig möter den där hopen av arga, rädda, vita män.

Paniken slår till när jag för femtioelfte gången säger till sonen vid matbordet att han ska sitta stilla och äta, inte kolla på korna/prata/hämta en leksak etc. När jag för sjuttiofjärde gången får höja rösten åt honom för att han ska höra vad jag säger. När jag för tusende gången hör ordet vadå? från sonen när han plötsligt hör nåt som inte är till för hans öron.

En till? Verkligen?

Hur tänkte jag? Hur fan ska jag orka?

Men så kommer stunderna då han kryper upp i famnen på mig och sitter nära nära. När han möter mig med orden jag älskar dig så mycket mamma när jag kommer för att torka honom på toan. När han bubblar över av entusiastiskt prat över lastbilarna/flygplanen/skotrarna som han ska jobba med när han blir stor.

Då förstår jag.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: