Saker att se fram emot

19 02 2009

- adoptionsutbildning i helgen

- bloggträff *WOHOOO* (som Ting skriver hos sig – vill några nya anmäla sig så är ni väldigt välkomna!! Säg bara till.)

- träningsvärk





Stolt

23 01 2009

Jag har sällan blivit så rörd. Tack. Från hela mitt hjärta. Tack!

Jag fick denna vackra utmärkelse av Ribbolita. Jag sträcker lite extra på mig medan mina tårar rinner.

mammablogg1

Reglerna för Awarden är enkla. Jag som har mottagit Awarden, lägger upp den på min egen blogg och länkar till bloggen som jag har fått den ifrån. I min tur delar jag den vidare till de Mammabloggar som jag tycker förtjänar den! Lämnar såklart ett meddelande inne hos dem, om att de har fått den! Det är med en stor ära som jag ger den här Awarden vidare till:

Ribbolita
Kapybaran
Kattmamman
Maja
Saring
Paprika
Anna-Bell

För att ni alla så vackert berättar om er kärlek till era barn och om er själva.





Nice blog award

9 01 2009

aword_25654179

Tack Theorese. Jag fick den här fina utmärkelsen av henne.

Och ja – den gjorde mig riktigt glad. Inte arg alls.

Ska egentligen nominera 7 till. Men jag nominerar alla på min blogroll.





Panik!

10 10 2008

Hon dricker alltid kaffe. Idag tog hon te och choklad.

De har gjort ett första försök har hon berättat.

Ikväll är vi ditbjudna.

Jag vill inte veta. Jag vill inte höra ‘jag trodde inte det skulle gå så fort’. ‘Jag förstår det är jobbigt’. Jag vill ha en rättvis värld. Gårdagens känsla är borta. Jag är missunsam o elak nu. Kan det inte få ta ett halvår iaf?





Nystart

23 07 2008

Så är det snart dags för försök nummer två. IVf-försök nummer två. Första försöket gjordes förra hösten och det slutade i katastrof. Ett fet hann vi med och även det slutade illa. Nu måste det funka. Det bara måste göra det.

Jag har hopp, men samtidigt känner jag att ivf-andet inte är långvarigt i mitt liv om detta inte funkar nu. Jag vet inte om jag vill mer än en gång till. Absolut max två. Maken är inte helt glad över det, men han kan inte säga så mycket. Kanske ändrar jag mig sen, men just nu känns det så i alla fall. Ett år till av tragedier orkar jag inte. Då blir det adoption istället.