2011

Det var ett jobbigt år. På många sätt.

Trots att det varit underbart att ha gått in på andra året som mamma så har det varit ett utmanande år med en son i trotsålder. Mycket ifrågasättande, skrikande, gråtande och bråkande. Det tog hårt att inse att när jag slutade resa i jobbet så blev också sonen lugnare. Mindre, mycket mindre, bråk.Det har gjort oss alla till mer harmoniska.

Jobbet ja – insåg redan tidigt på året att det var ohållbart att stanna kvar. Fick erbjudande att byta jobb i mars, men tog inte beslutet förrän i augusti. I november började jag nytt jobb där jag nu trivs jättebra.

Började ju året i totalkris med maken. Den höll i sig ett bra tag. Vi har pratat och bråkat åtminstone halva året om hur vi vill ha det. Sommaren och hösten blev bättre. Vi fann varandra igen. Bråkar gör vi ju då och då, men det är inte nån kris bakom.

Vi funderade på syskon, men efter kommun-idioti och många tankar landade vi i att vi nog är en en-barns-familj. Det känns bra även om jag då och då får dåligt samvete över det hela.

Endometriosen blommade upp under våren. Smärtor och blödningar. Medicinering. Inte helt bra. Ny medicinering. Bättre. Men inte bra. Får leva med det och det går nog.

Andra halvåret bestod av svettningar varje natt. Fick svar på massa prover att jag är helt frisk. Finns inte nåt sjukt i mig. Förutom psyket. Förmodligen handlar svettningarna om stress. Slutade för övrigt att svettas inför och under jul, men nu är det tillbaka. Verkar ju stämma med stressteorin. Stressar verkligen inte på nya jobbet (än), men det ligger nog mycket kvar i mig efter ett års plåga på förra jobbet. Så jag avvaktar lite till innan jag tar kontakt med psykolog. Fick beta-blockerare för att låta kroppen gå ner i varv helt även under sömnen. Har inte testat dem än, men får nog göra det inatt.

Men ja – 2011. Det var kriser på många håll. Kriser som jag nu kommit ur. Det känns som att 2012 kommer att bli ett bra år.