Min barnlöshetsresa har lett mig hit. Tre års längtan, kamp och sorg har lett mig hit. Sorgen finns i vissa delar kvar. Förlusten av min dotter gör ont fortfarande – inte varje dag – inte varje vecka – men varje dag finns hon i mitt hjärta. Längtan finns kvar men den är inte lika desperat. Den är mer avslappnad och trygg. Kamp vill jag inte längre kalla det. Det var en kamp emot min kropp. En kamp mot mitt öde. Allt det som varit har lett mig hit.
Min dotter Saga kommer att få syskon. Saga kommer att få syskon genom adoption. Det känns rätt. Kanske kommer det att gå fort – kanske kommer det att ta tid. Men det är nästa resa. Den resan fortsätter inte här.
Ni har varit så viktiga för mig under de här åren. I de tyngsta stunder har jag gått till er för stöd och jag tackar varmt för det ni gett. Jag kommer aldrig att glömma det. Så småningom startar jag en blog om vår adoptionsresa, och liksom för Mariachi, blir den en blog med mitt riktiga jag. Jag hoppas att den börjar snart för förhoppningsvis går det fort nu. Vill ni fortsätta följa mig så maila mig så hör jag av mig när det börjar.
Min barnresa. Den jag är ämnad för.
Varma kramar
