I huvudet.
Tankarna virvlar efter vår första träff i adoptionsutbildningen. Massa människor som jag både gillade och avskydde. Mycket diskussioner. Nyttiga tankar.
Vid ett tillfälle började jag gråta. De visade en film med biologiska mammor som adopterade bort sina barn. Tanken på att behöva ”ge bort” sitt barn när man egentligen vill ha det kvar, men inte har råd och möjlighet gör mig så ont. Jag grät och grät och grät. För mycket känslor kom tillbaka – beslutet att behöva abortera vår dotter.
Jag längtar efter den dag jag får mitt underbara barn. Jag hoppas jag får lov att adoptera. Att jag orkar vänta den tid det tar.
Längtar efter att få träffa dig och prata om detta myller av känslor! Stor kram.
åh hjärtat, om inte du fpr medgivande så är det fel på processen. det är ju uppenbart att du är av toppenmammamaterial!
KRAM!