Veckan var bra. Jag var ledig i onsdags och bara var. En stunds gråt. En bra stunds funderande. Jag hade förväntat mig nån magisk känsla i kroppen. Nån påminnelse om det som var ett år tidigare. Men det är bara att inse att den inte kom. Det är jag själv som framkallar de känslor som finns i mig. Jag kan bejaka dem eller förtränga dem. Jag behöver få sörja min dotter ibland. Jag behöver få älta det som varit. Och pressar fram de känslorna för att inte glömma. Vissa dagar. För att inte glömma.
Tack för era tankar!
Kram Uniflora. Du är bäst.