För ett år sedan igår fick vi veta att vårt barn inte skulle få leva vidare. Att vi skulle behöva döda vårt barn som ändå var dödsdömt. På onsdag är det ett år sedan vår finaste dotter föddes. Just nu har jag svårt att hantera detta. Det gör ont i varje fiber av min kropp. Vi ska fira hennes ettårsdag. Vår ettårsdag som föräldrar. Ni anar inte hur stolt jag är över att vara mamma. Jag glömmer det ibland, men när jag kommer på det så blir hela jag varm och glad. Hon fanns i alla fall ett tag.
Stor kram till dig!
Och du, mammablogg-awarden kunde knappast ha kommit mer lämpligt!
Grattis till ett helt år som mamma!
Och det är så orättvist att du måste vara mamma till ett barn som inte syns, men hon finns, hon var på riktigt, och du är den bästa mamma hon kunde få.
Stora kramar till dig min fina vän!
ja, grattis grattis till ett år som mamma!
håller med kattmamman, så himla orättvist…. men fantastisk är du!!
KRAM!
Stor kram till dig!
Mamma Uniflora… Åh att ditt första år som mamma blev som det blev, jag försöker skriva någonting men saknar ord. Tänker ofta på dig. Önskar att du bodde närmare
Gräddnosan