Jag pratade med läkaren i Umeå idag. Han är helt suverän! Jag kände mig trygg i samtalet och han lyssnade och han svarade och förklarade så att jag kände mig nöjd. Det har aldrig min hemmaläkare gjort. Vi planerade för frysförsöket och vi bestämde att göra det i ostimulerad cykel. Det känns bra. Så frågade han var jag vill göra ultraljudet… I grannkommunen eller hos min vanliga läkare? Jag kommer inte ihåg att jag har sagt nåt om min hemmaläkare, men jag måste ju ha gjort det. Men jag valde här hemma iaf. Jag vill slippa åka tio mil för ett ultraljud. Han försäkrade mig om att han iaf ser det han ska se och ger ”rätt rapport” till Umeå. ”Det är bara ett beställningsjobb” sa läkaren. Det känns bra. Om det blir nåt nytt ivf-försök så kanske vi byter. Vi gjorde en plan B idag också. Plan B gäller om embryot inte klarar upptiningen. Då startar jag sprayning veckan efter fet:en var planerad. Plan C är om jag inte ägglossar – då blir FET i november. Det känns bra alltihop.
Angående det förra inlägget så vet jag självklart att jag inte kan förvänta mig att vara helt anonym. Det jag förväntar mig är att mina närmsta vänner berättar om de läser eller frågar mig om det är okej. Jag berättar allt för dem om de frågar – oftast utan att de ens behöver göra det. Det är lätt att hitta mig utan tvekan, men jag vill inte spärra. Jag får så mycket tillbaka av er som går och har gått igenom samma sak.
