I helgen har jag gått och velat fram och tillbaka. Från att jag aldrig i livet kan tänka mig att adoptera till att jag vill göra det nu nu NU! Jag är kvar i det sistnämnda. Kan tänka mig att få iväg en ansökan direkt. Tanken på att slippa ivf:er, hormoner, psykbryt (antar att det kan komma i väntan på adoption istället iofs) och annat jobbigt känns väldigt attraktiv. Att välja land (eller i nuläget länder) är inte helt lätt, men samtidigt väldigt spännande.
Men planen är nog sån att vi kommer att göra ett frysförsök i mitten av oktober. Om embryot inte klarar upptining så blir det spraystart direkt efteråt (jag tror det iaf – ska snacka med läkaren på torsdag). Jag vill göra långa metoden nästa gång. Det var helt enkelt mer lyckat (i fråga om antal ägg och resultat). Eller kan det vara smartast att börja spraya direkt oavsett? Om jag gör fet och det inte tar sig måste jag ju sen vänta till efter jul med nytt försök… Hmm inte lätt. Som ni märker är jag ändå inne i nya försök trots absolut motstånd för en vecka sen. Och det blir nog så. Försök i ett år till iaf tills vi har utredningen för adoption klart.
Min vän från i fredags har jag förlåtit. Jag kommer kanske tänka en och två gånger innan jag tar upp nåt känsligt med henne igen. Men Tingelings kommentar beskriver så mycket bättre än jag själv kan beskriva. Tack!!
