Kommentarer till Förnedrande

Av: Salvia

Salvia — Tue, 30 Sep 2008 19:58:14 +0000

Oj, jag har inte läst så noga på bloggarna senaste tiden så jag har missat detta.

Dumma hon säger jag.

Och många, många, många kramar till dig där du är nu!

Mer kram!

Av: Är det för mycket begärt att oinbjudna vänner inte ska läsa? « Uniflora

Är det för mycket begärt att oinbjudna vänner inte ska läsa? « Uniflora — Wed, 24 Sep 2008 19:47:51 +0000

[...] Jag är nog löjlig, men nu har jag fått för mig att en vän läser min blogg. En vän som jag förra veckan var ganska besviken på. Hon beter sig inte som vanligt den här veckan. Är väldigt [...]

Av: Tingeling

Tingeling — Mon, 22 Sep 2008 10:16:14 +0000

Det här med förståelse är ett ämne som aldrig upphör att fascinera mig och samtidigt göra mig ledsen.
Som du vet har jag skrivit många blogginlägg om det.
Din text ovan kunde varit skriven av mig, det där med att känna att ”jag behöver inte ta hänsyn till hur andra människor upplever saker och ting, det här är min sorg, jag behöver inte trösta, jag får vara ego”.
Man förväntas vara så jävla förstående hela tiden – förstående för att de som INTE förstår inte ska ta illa upp. Det gör mig arg. Du gjorde alldeles rätt som sade ifrån, att du blev sårad.
Visst, det ÄR inte lätt att förstå, säga rätt saker och blablabla i all oändlighet. Det fattar väl du också! Men om man inte förstår, om man omöjligt kan förstå – då kan man vara tyst. Helt tyst. Ge en kram, säga ”jag kan inte förstå din sorg” eller ställa frågor. Men inte klämma ur sig ”vadsomhelst” även om det är i all välmening.
Jag tycker faktiskt inte att det är för mycket begärt. Själv skulle jag ärligt talat aldrig göra så, men jag är ju lite skadad också.

Att hon menade väl är helt säkert och självklart. Men räcker det? När orden sårar och sticker som knivar?
Nej, det räcker inte att ”veta” det, man måste känna det.

Kram!

Av: Eludie

Eludie — Sun, 21 Sep 2008 12:45:18 +0000

Stor kram.

Av: changri LA

changri LA — Sat, 20 Sep 2008 22:16:03 +0000

Av de vänner som jag har kan ingen förstå vad jag går igenom. Många uttrycker sig klumpigt emellanåt. De som har lättast att uttrycka sig är de som gått igenom stora sorger/kriser själva. Men vännerna finns där ändå och ibland är jag väldigt arg på dem när de uttrycker sig klumpigt och ibland delar de min ångest/sorg/smärta. Men jag önskar att vi som gått igenom något sådant skulle bli besparade från klumpiga kommentarer.

Av: minivfsaga

minivfsaga — Sat, 20 Sep 2008 20:28:42 +0000

Om du förklarat förlossningen för henne är det ju oerhört grymt att påstå att er dotter inte fötts… Hon är ett litet änglabarn som alltid kommer att saknas!

En stor kram på dig Uniflora!

Av: Kapybaran

Kapybaran — Sat, 20 Sep 2008 19:13:40 +0000

kram.
bra att du sa ifrån -S kan vara stolt över sin fina
Mamma!

kram igen.

Av: Tisalen

Tisalen — Sat, 20 Sep 2008 14:26:28 +0000

skickar en kram

Av: Sara

Sara — Sat, 20 Sep 2008 14:21:33 +0000

En lärare i en kurs i samtalsmetodik jag gick förra terminen på min utbildning sa att det största övertrampet gör den som tror sig kunna förstå om så bara en bråkdel av den andres verklighet. Att FÖRSÖKA förstå är ett lika stort övertramp. Din känsla av att din vän lyssnade och var ett stöd för dig är nog därför inte fel, hon lyssnade säkert, men gjorde sina egna (kanske felaktiga) tolkningar, men mer än så kan en människa inte göra. Men du gjorde ju rätt som sa ifrån, på så vis kan ju din vän omtolka och på så vis fortsätta vara ett gott stöd för dig.

Av: uniflora

uniflora — Sat, 20 Sep 2008 13:54:10 +0000

Jag förstår att det är svårt för andra att förstå vad vi gått igenom. Jag förväntar mig inte det heller. Men när jag förklarat varenda sekund av förlossningen jag gick igenom. När jag gråtit hos henne. När jag varit sjukskriven en lång period. När jag kommit till jobbet och bara stirrat framför mig och hon sett det. DÅ undanber jag mig gärna såna kommentarer.

Jag förstår att hon inte förstår, men jag blir ändå sårad. Jag blir sårad in i själen. För om man inte förstår så borde man ha insikt nog att inse det (jag vet – högt ställt krav). Om man inser att man inte förstår så borde man inte komma med egna reflektioner om hur man tror det är. I så fall hellre ställa frågor om hur jag känner och mår. Om man inte har insikt om att man inte förstår så är man alldeles för ego. En sån vän vill jag inte ha. Nu är inte hon sån. Hon förstod när jag sa ifrån och kommer nog tänka sig för en och tre gånger nästa gång.

Som jag sagt – jag förstår det är svårt. Men i den här situationen orkar inte jag vara ett stöd för nån annan när det handlar om min sorg. Jag kan inte vara den som tröstar nån annan när de är ledsna eller fundersamma över min förlust av min dotter. Jag är totalt ego här. Jag behöver trösten. Jag behöver stöttningen. I alla andra situationer finns jag där för henne. När hon nu precis börjat försöka bli gravid finns jag där och svarar på hennes frågor. Jag lyssnar när hon berättar om sin oro och sin förväntan. Men när det kommer till min sorg så tänker jag inte trösta nån annan. Ingen annan än min make som går igenom samma sak.