En dag av total flykt från min privata verklighet. En dag med min nya (braiga?!) chef på jobbet. En dag med diskussioner om jobb. Visst berättade jag om vad vi går igenom nu (och har gått igenom) – det behöver han få veta. Men även om det var jobbigt så var det en befrielse. Nån som inte vetat nåt. Inga förutfattade ledsna ögonbryn. Dessutom ett delat förtroende från hans sida som gjorde mig stolt – för att jag blev en vän i stunden.
Sen ett möte med min ”mentorkollega”. Han är bäst. Han ger så mycket tillbaka. Han lär ut på ett så naturligt sätt – ett sätt som gör att jag känner mig smart trots att jag ofta ställer dumma frågor. Imorn får jag också förmånen att vara i hans sällskap. Det ger energi. Och jobbenergin speglar av sig till privata energin.
Jag behövde en sån här dag. Det hjälper när jag måste hitta min väg genom känslodjungeln.
